Jag kunde inte hålla mig…

…så den 30 september bär det av till Nottingham där jag och Lisa ska se Shane Filans Love always tour. 


Jag har ju sett varenda turné Shane gjort, både som soloartist och i Westlife, och det är ju alltid så grymt jäkla bra. Jag kan helt enkelt inte missa det! Det är dock samma arrangörer som sist och så länge de är inblandade köper jag inget meet & greet. Var så mycket av deras dumma regler (som ändrades senare under turnén men det hjälpte ju inte mig) som förstörde upplevelsen så det gör jag inte om. Dessutom har jag väl inte riktigt råd när jag lever på föräldrapenning. Men en helg i Nottingham och en konsert ska jag ändå lyckas skrapa ihop till så får Eskil spendera den helgen med sin far <3

Album 3

Håll i hatten för här kommer en riktigt glad nyhet! Underbara, fantastiska Shane Filan håller på att spela in sitt tredje soloalbum. Jag längtar såklart som en tok och vill helst höra det nu, eller typ igår. Jag har inte sett något om något releasedatum än men kanske i höst? Eller vad ska vi gissa? Jag hoppas i alla fall på ett album lite mer åt hans första albums håll snarare än ett med bara ballader, så tillvida att inte varenda låt håller samma klass som Effortlessly You, då kan han få sjunga precis hur många ballader han vill.

P1010189

Sammanfattning: januari-mars 2016

Så har det blivit dags att sammanfatta 2016. Tänkte att jag delar upp det i fyra blogginlägg så att de inte blir alldeles för långa och här kommer alltså januari, februari och mars.

Januari

Året började (och avsutades, men det återkommer jag till) med badrumsrenovering. Den i januari var dock bara en lite minimakeover av den lilla på nedervåningen som fick ny färg på kaklet och en ny spegel. Rätt enkelt att fixa och dessutom billigt (hela kalaset gick på 900kr) men det gjorde stor skillnad!

IMG_8990Vi startade även vårt första IVF-försök. Första sprutan togs den 9 januari och jag hade väldigt blandade känslor av rädsla och lycka över att äntligen vara igång. De första dagarna gick ändå rätt bra, även med orgalutranen, men när det började närma sig äggplock kändes allt rätt rörigt. Först skulle dosen minskas och äggplocket bli veckan efter och sen skulle den istället vara kvar på samma och äggplocket blev samma vecka, allt för att undvika överstimulering. Den 27 januari fick jag tillbaka vår blastocyst och började för första gången att ruva.

Kaos på jobbet är helt klart något som präglade januari. Vi körde på omorganisering, helt ny kollega som skulle läras upp, renovering och årets värsta tentaperiod exakt samtidigt. Inte alls en bra kombination men vi tog oss tillslut igenom det också även om det inte alls är något jag ser tillbaka på med någon som helst positiv känsla.

Februari

Månaden då vi misslyckades med vårt första IVF-försök. Det hade känts så bra och jag tror att vi båda var rätt säkra på att det verkligen var vår tur så när graviditetstestet visade att jag åter igen inte var gravid var det en av de absolut värsta dagarna i mitt liv.

Helgen efter testdagen hade vi i alla fall bokat in oss på en helg i Romme. Antingen för att fira eller för att ha någonting annat att tänka på. Det blev ju uppenbarligen det senare men vi lyckades i alla fall ha två riktigt bra dagar med massor av skidåkning.

img_9195.jpgMars

Åh vad jag var taggad! I början av mars åkte jag och Lisa till England för att se Shane Filan live. Det blev konserter i Reading, Nottingham och Northampton samt en Meet & Greet i Nottingham som tyvärr inte alls var värd pengarna. Men kul hade vi ändå och Shane är ju som alltid helt fantastisk live.

P1010377Påsken firades som vanligt med släkten uppe i Jämtland. Det blev skidåkning både utför i Åre, på längden i Edsåsdalen och badande på Holiday Club för mig och Simon medan de andra åkte mer skidor då jag fick så fasligt ont i ryggen av utförsåkningen. Älskar verkligen påsken där uppe, verkligen ett av årets höjdpunkter (trots ryggont)!

img_9469.jpg

Meet & Greet Shane Filan

Jag har inte riktigt vetat hur jag ska skriva om det här men samtidigt vill jag göra det medan jag har det färskt i minnet. Det har nu gått en hel vecka och det får helt enkelt vara dags. 

Jag vill börja med att säga att Shane, precis som alltid, är helt fantastisk mot sina fans så all kritik nedan är endast riktad mot arrangören och personal på plats. För när jag efter M&Gen i november 2014 var helt lyrisk vet jag nu istället inte om jag någonsin kommer att betala för en M&G igen. 

  
Det började i alla fall med att vi fick sätta oss. Jag och Lisa hade sån tur att vi hamnade precis i mitten längst fram! Shane kom ut på scenen och sjöng, precis som förra gången, två låtar. Den här kvällen blev det Effortlessly You (förslag från hans gitarrist) och Right Here (önskemål från ett fan) och det var sååå bra! Han flummande runt lite på scenen och gjorde fula handrörelser till musiken och vi hade verkligen jättekul!

Sen var det dags att få träffa honom. Vi fick en varsin autograf, vi pratade lite snabbt om gårdagens konsert (han lovade att kvällens skulle bli ännu bättre) och hade nedan konversation innan det snabbt togs ett kort. 

Shane: Do you want an individual photo or together?

Lisa: Individual

Shane: Then you can’t blame each other if it gets bad 😂

  
Hela mötet var över på max en minut och jag har i ärlighetens namn en hel del saker jag blev missnöjd över. Vissa är jag riktigt besviken på medan andra egentligen inte spelar någon roll utan bara var sämre än sist men de tre överlägset viktigaste är:

  1. Tiden. Allt var sjukt stressigt och när vi förra gången hade tid att prata en stund i lugn och ro samt ge honom en present så stod nu fyra personer typ en meter ifrån oss och stressade på för att vi skulle komma därifrån fortast möjligt. 
  2. Fotot. Om man ska få ett professionellt foto vill man ju gärna ha det också. Mitt kort är i alla fall inte suddigt men alltså bakgrunden?! Är det så mycket begärt att arrangören fixar ett vettigt ställe (kanske med ett skynke bakom som sist?) att ta korten vid? Och varför bara ta ett kort per person? Ta två så man har något att välja mellan och låt oss dessutom ta både individuella och tillsammans som sist!
  3. Autografen. Jag är helt ok med att det är en grej per person och att de är stenhårda med det. Det gör mig inte det minsta! Men jag kan för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde få välja själv vad han skulle signera. Jag fick, medan en vakt kollade på mig, lägga ner min CD-skiva i väskan då det enda vi fick lämna fram till Shane var M&G-passet (se osignerad version på översta bilden). Vad i hela friden ska jag med den signerad till? Den fick helt enkelt hamna tillsammans med kortet vi fick (!) på förra M&Gen. 

  
Men nu ska jag sluta klaga. Shane var jättetrevlig och arrangören har tagit åt sig av fansens kritik (inte för jag vet hur det hjälper mig men det är ju bra för de som ska träffa honom i andra städer) och vad jag förstått förbättrat sig avsevärt. 

Shane Filan, 5 mars 2016, Royal & Derngate Northampton

Åter igen hade vi riktigt bra platser precis i mitten. Vi hade visserligen något längre personer framför oss än kvällen innan men jag tänker inte klaga på rad fyra direkt. Konserten var precis lika bra som innan och den här kvällen sjöng han äntligen rätt text i About you. När man går på samma konsert flera gånger kan det var kul med misstag men det behöver ju inte vara samma misstag varje gång.

P1010377 P1010382 P1010390 P1010400

Utöver det jag redan skrivit om konserten i Reading och konserten i Nottingham finns det väl två saker som måste berättas om just den här kvällen. Den ena var i I can’t get over you, en jättefin ballad som jag fullkomligen älskar efter den här turnén. Låten börjar med textraden ”did you love me, did you love me at all” varpå någon i publiken skrek yes. När han sjungit nästa rad, ”did you want me…”, skrek nog varenda kotte där inne och Shane hade såklart lite svårt att hålla sig för skratt.

P1010410 P1010430 P1010436 P1010462

Det jag kommer att minnas den här konserten för var dock allt som rörde Emma, ett fan som dog bara några dagar innan konserten. Hon bodde i Northampton och Shane hade träffat både henne och hennes familj strax innan. Familjen var på plats på konserten och Shane sjöng Emmas favoritlåt Always tomorrow som egentligen inte ingick i setlisten.

P1010476 P1010490 P1010492 P1010499 P1010528

Shane Filan, 4 mars 2016, Royal Concert Hall Nottingham

Den här konserten var om möjligt ännu bättre än den kvällen innan! Visserligen hade han lovat det när vi träffade honom på meet and greeten så det var ju bra att han höll sitt ord men alltså herregud! Precis som kvällen innan missade han lite i texten i About you men i övrigt var allt verkligen klockrent. Sen är det ju så att Shane alltid blir snäppet bättre om det är en bra publik och bra publik är det alltid i Nottingham.

P1010170 P1010171 P1010174

Vi satt exakt precis i mitten av rad tre och hade korta och mestadels sittande personer på båda raderna framför så vi såg precis hur bra som helst. Det innebar såklart att Shane såg oss precis hur bra som helst och han måste ha sett vår svenska flagga många gånger även om han inte uppmärksammade det. Vid ett tillfälle, mitt i Shut Up & Dance fick jag dessutom ögonkontakt med honom samtidigt som han började asgarva, jag måste ha dansat jättefult men det är väl lite av grejen?

P1010189 P1010198 P1010223

Konserten består av en del där det i princip är varannan Shane-låt och varannan Westlife-låt. Det följs åt av årets medley (ok, jag vet, det går inte att kalla det medley när det är endast en låt men Shane/Westlife har alltid haft ett medley och just den låten är en så klockren medleylåt och framförs i samma anda som tidigare medleyn och därför får det helt enkelt vara ett medley ändå) innan det är dags för det första klädbytet. Därefter är det två låtar, World of our own och Worst kind of love, innan årets helt underbara akustiska del (här kör vi på säkra kort vettni!). Sen drar han upp stämningen igen med Knee deep in my heart innan det är dags för den enda låten i setlisten jag inte riktigt förstår. Varför sjunga en duett när duettpartnern inte är på plats? Jag blir inte jätteimponerad av att se och höra henne på en video i bakgrunden. Hur som helst blir det tillsammans med de andra låtarna en bra del av konserten innan det är dags att tacka för sig och avsluta med en encore.

P1010234 P1010240 P1010272 P1010325 P1010333 P1010363

 

Shane Filan, 3 mars 2016, Reading Hexagon

Herregud vilken konsert! Shane är en sån entertainer, sången satt som en smäck och setlisten var klockren med låtar från båda soloalbumen och Westlifetiden. Blev riktigt förvånad över att han sjöng Fool again eftersom Westlife sällan sjöng den men det är ju bara kul när allt inte är så självklart. Dessutom sjöng han tre av de fyra låtar jag hade hoppats mest på. Alltså tänk att han faktiskt sjöng Effortlessly you..! Och hans version av Shut Up & Dance var ju inte direkt dålig den heller (finns en kort video på min instagram). Det blir ju lite extra spännande också när det är opening night och man inte kunnat se några spoilers.
Blev dock irriterad på fans som inte kan ta en vink. Shane sa till och med åt dem från scenen men de fortsatte att störa ändå, så jäkla trist! Ännu värre är det att de verkligen är fans också och ska på ytterligare fem konserter (lyckligtvis inte de vi skulle på).
Som vanligt när det gäller Shane vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Allt var bäst och det finns liksom inte ord att beskriva det. Ni får bara lita på att det var grymt bra helt enkelt och kolla på bilderna nedan så ska jag försöka få ord på det och sätta ihop inlägg om de andra två konserterna också.
P1010054 P1010060 P1010099 P1010117 P1010132 P1010152 P1010159

Opening night

Jag kan knappt fatta att det är dags imorgon. För sjätte, sjunde och åttonde gången ska jag få se Shane Filan live som soloartist och sist var det ju så jäkla grymt att jag såklart inte förväntar mig annat nu. Spännande också med opening night så att vi inte vet vilka låtar han kommer att sjunga. Mina största förhoppningar är i alla fall dessa:

It starts off with a heartbeat 

Vårt gästrum som vanligtvis agerar tillfällig avlastningsplats för sånt som antingen ska slängas eller ska upp på vinden hyser just nu även min halvt packade resväska. Jag flyger ju till England på torsdag och har hittills packat exakt allt jag kan packa just nu. Resten måste vänta till efter jobbet imorgon eller i värsta fall till torsdag morgon vilket faktiskt irriterar mig en aning, jag vill ju packa nu!

  
Har varit lite uppe bland molnen och i min egen värld idag. Verkade nog rätt virrig på jobbet idag kan jag tro. Jag vill ju bara komma iväg, att turnén ska starta och vi förväntansfullt vänta i mörkret på att Shane ska entra scenen. Åååh den stunden är den bästa, precis den sekunden när konserten börjar och man har allt framför sig. 

Med Westlife i öronen

Simon är iväg på sitt flygplansflygande idag så jag har passat på att kolla på massa skidåkning på TV och såklart varit ute och njutigt av vädret. Är ju helt underbart väder ute idag så jag tog en dryg timmes promenad med Westlife i öronen. Jag tänkte att jag skulle tagga lite inför att jag ska se Shane på torsdag men mer än det insåg jag hur mycket jag ändå saknar dem som ett band. Jag vill fortfarande inte ha någon reunion än på ett tag men herregud så bra de fyra killarna är tillsammans! 

Nu ska jag ta och laga middag så att det är klart och bara att värma när jag kommer hem från träningen.