Förlossningsberättelse

Varning för långt inlägg som krävde många tårar att skriva! Även då varning för att det inte var en lätt förlossning så läs inte om du endast vill läsa om peppande drömförlossningar. 

Måndag 13 mars (vecka 39+3)

Under eftermiddagen hade jag ett helt vanligt besök hos min barnmorska där det konstaterades att Eskil hade ökat rejält från sin kurva och hade en beräknad vikt på 4500g. Ett besök på specialistmödravården bokades till dagen efter för att besluta om hur länge jag skulle få gå över tiden. Det här besöket blev dock aldrig av för strax efter att jag hade gått och lagt mig på kvällen, någon gång mellan 23 och 00, startade de första värkarna. 

Tisdag 14 mars (vecka 39+4)

Jag började testa att klocka värkarna som till en början var rätt oregelbundna. Simon sov en stund men strax innan tre väckte jag honom så att han fick hålla mig sällskap och hjälpa mig att klocka värkarna som nu var regelbundna och gjorde betydligt ondare än de första. Klockan 03.13 ringde vi förlossningen som tipsade om alvedon (som jag redan tagit och inte fått någon hjälp av) och en varm dusch eller bad (det var jätteskönt att duscha magen men vi har ju så dåligt med varmvatten så det blev tyvärr en väldigt kort dusch) men att vi var välkomna in så snart vi ville. En timme senare ringde vi upp dem igen men deras telefon hade blivit knäpp och inga signaler gick. Tror vi försökte ringa dem 5-6 gånger utan att det funkade och övervägde då att åka in utan att meddela dem, men sen lyckades vi få tag på dem genom att ringa nån typ växel som kopplade oss. Jag var nästan övertygad om att vi skulle bli hemskickade men jag hade öppnat mig fem cm, tappen var helt utplånad (var så stolt över mig själv!) och klockan 05.15 blev vi inskrivna. 

Vid sextiden började jag ta lustgas vilket var helt underbart! Simon hjälpte mig att hålla reda på när en värk var på väg och det funkade så bra! Klockan 6.56, strax innan personalbyte, var jag fortfarande bara öppen 5cm så de gjorde så att vattnet gick och då blev även värkarna starkare. Flyttade mig till en pilatesboll vilket även det kändes jättebra. Mer smärtlindring behövdes dock så jag beslutade mig för att jag faktiskt skulle våga mig på epidural (är stickrädd och just epidural var det jag var rädd för inför förlossningen av just den anledningen). Det gick dock över förväntan och efteråt var jag sååå glad att jag vågat. Värkarna gjorde betydligt mindre ont även om jag några korta sekunder ändå ville ha lustgasen för att ta mig igenom de värsta värkarna. 

Efter första påfyllningen av epiduralen började mina ben domna bort. Det hjälpte fortfarande mot värkarna men mindre och mindre för varje påfyllning. Det var som att allt smärtlindrande hamnade i benen istället för i livmodern. Det gjorde att jag ganska snart inte alls kunde använda mitt högra ben och att flytta mig från sängen och ändra position blev en omöjlighet. Det gick inte heller tillräckligt snabbt. Jag var helt öppen vid elvatiden men Eskil ville inte sjunka ner. Jag fick dropp för att få starkare värkar och Simon fortsatte hjälpa mig med när det var dags för lustgasen. Ungefär så här långt har jag koll på vad som händer. Kommande timmar av förlossningen har jag bara svaga osammanhängande minnen av så det mesta har jag antingen fått berättat för mig eller läst mig till. 

Jag fick värkstimulerande dropp för att få starkare värkar men värkarna blev bara tätare och under de kommande timmarna minns jag egentligen bara hur jag låg och kved av smärta medan det till och från kom och gick folk ur rummet. Vad de egentligen gjorde eller sa vet jag inte om jag inte läser om det. Efter ett tag hade de i alla fall beslutat att jag inte fick äta eller dricka något ifall det skulle bli kejsarsnitt men vad jag har förstått ville de försöka få till en naturlig förlossning ett tag till. Det gick så långt att även Simon var helt förstörd och fick ryta ifrån till dem att det faktiskt inte gick längre, att jag inte hade någon som helst ork kvar.

Klockan 16.00, nästan elva timmar efter att vi kom in till förlossningen, tas beslutet att det blir ett kejsarsnitt och det värkstimulerande droppet stängs av. En stund senare rullas jag, livrädd och lite mer vid medvetande, mot operationssalen och klockan 17.00 börjar dem. Fyra minuter senare, klockan 17.04, föds vår älskade lilla Eskil som skriker direkt han kommer ut. En liten stund senare får vi äntligen se honom, världens finaste lilla (stora) kille som vägde hela 4700g och var 54cm lång <3


(Bild tagen på uppvaket)

Gravid vecka 40

Vecka 40 är här, 39 + 1 för att vara precis och alltså fem dagar kvar till han är beräknad. Just idag känner jag mig (än så länge) rätt pigg. Jag har under den andra halvan av natten sovit bättre än på mycket länge och dessutom skiner solen ute men visst är jag rätt less också. Han får ju gärna komma nu. 

Igår var vi ut och åt middag med min lillebror som var nere i Stockholm och hälsade på samt resten av min familj. Lillasyster tog en bild på mig där jag verkligen ser ut som en barbapappa. En väldigt trött sådan. 

Två tredjedelar av oss är redo

Idag har jag och Simon, förutom att titta på en massa längdskidåkning, byggt ihop barnvagnen vi köpte redan i oktober. Den har sen dess stått uppe på vinden i sina påsar och lådor och fick komma ner igen igår. Likadant med babyskyddet som vi även det har fixat med idag så att det är på plats i bilen. Känns smått overkligt att det ska komma en liten plutt och använda de grejerna men vi är så redo! Det är bara han som ska bli redo nu också och det vet vi ju inte när det blir. Satt för en stund sedan och planerade veckans middagar och för varje rätt jag skrev upp hoppades jag att vi inte skulle hinna äta den. Räknar verkligen inte med att han ska komma tidigt men hoppas kan man ju alltid och som sagt, vi är redo!

Gravid vecka 39

Vecka 39 är här och det är nu ungefär två veckor kvar till beräknad födsel. Vi har även fått ett datum för när han absolut kommer vräkas om han inte vill komma tidigare, vårat lilla marsbarn <3

Jag var hos barnmorskan i onsdags, det blir ju ganska många besök där så här mot slutet, och allt såg bra ut. Magen följer sin kurva, bra blodtryck, inget protein… ja helt enkelt bra rakt igenom. Sen mår jag väl inte helt hundra bara för det men det är väl förväntat. Det är helt enkelt jättetungt nu, mina höfter känns som att de ska trilla av och sömnen är bara ett skämt. Hade hoppats på att sova bättre på Simons lite hårdare madrass men tyvärr gör det ingen skillnad. 

Den här helgen ska vi försöka fixa lite här hemma. Viktigast känns väl att få babyskyddet på plats så vi tar oss hem ordentligt från BB när det väl är dags för det men ska även bygga ihop skötbordet och vagnen så att det är klart. 

Nu börjar föräldraledigheten 

Datorn är avstängd och autosvar är fixat. Nu börjar föräldraledigheten! Just nu känns det precis som vilken eftermiddag som helst i och med att jag ju har jobbar fyra timmar på morgonen men alldeles oavsett ska jag nu inte jobba på en hel massa månader. Känns både kul och konstigt. Planen fram till att Eskil kommer är sovmorgon, tupplurar, läsa böcker, slökolla på TV (framför allt längd-VM), barnrumsfix och ihopbyggande av vagn och skötbord. Det återstår väl att se hur mycket jag kommer njuta av de här första dagarna innan han kommer och hur mycket jag bara kommer önska och hoppas att det ska vara dags någon gång. 


Här nedan kommer förresten listan över vilka datum mm ni gissat på att Eskil kommer:

Gravid vecka 38

Här har ni mig den här veckan…

Nu är det tungt, riktigt riktigt tungt. Jag höll på riktigt inte på att ta mig ut sängen imorse, men tillslut så och sen dess har jag till och med roat mig med att dammsuga… som sen innebar att jag var tvungen att ta en tupplur och sen knappt tog mig ur sängen igen. 

Jag antar att jag får räkna med att gå över tiden men nu vill jag verkligen att han ska komma. Eventuellt kan han få vänta till på onsdag så jag hinner jobba mina sista två arbetsdagar innan samt att vi tänkt fixa och dona lite imorgon. Men sen, snälla!

Jag undrar i och för sig om jag kommer sakna vissa delar av graviditeten sen? I största allmänhet är jag definitivt inte en person som gillar att vara gravid även om, som jag tidigare sagt, jag verkligen uppsakattar att jag fått den här möjligheten men det är ju faktiskt rätt mysigt när han buffar omkring där inne. 

När kommer Eskil?

Ny vecka och när jag kollade en av alla appar i fredags hade denna lilla skylt lagts till. 


Även om det går långsamt så börjar det ju bevisligen närma sig så jag tänkte att det kunde vara dags för en gissningslek. Om inte annat ger det mig något att roa mig med medan jag väntar. Vinnaren får äran!

Förutsättningar:

Beräknad: 16 mars

Anna: föddes någonstans kring 10 dagar tidigt, var 46cm lång och vägde ca 3,2kg.

Simon: föddes 11 dagar sent, var 53cm lång och vägde ca 4,2kg. 


Rätt olika varandra alltså. Min gissning kommer här nedan så fyller jag på med andra gissningar under kommande vecka (sista dag att skriva sin gissning får bli på fredag, den 24 feb). Så får vi se sen vem som hade mest rätt. 

Malin B: 5 mars

Jeanette: 6 mars

Simon: 14 mars, 49cm, 4340g

Jag: 17 mars, 51cm, 3910g

Bebisjuni2017: 18 mars, 51cm, 3800g

Lisa B: 19 mars, 50cm, 3678g

Smattochgotttillbarn: 20 mars, 51cm, 3680g

Drommenomplupp: 20 mars, 50cm, 3690g

Johanna: 21 mars, 49cm, 3760g

Malin A: 22 mars, 51cm, 3460g

Emma: 23 mars

Nina: 24 mars

Inger (Eskils farmor): 24 mars, 50cm, 3870g

Denise: 27 mars, 49cm, 3950g

Babyshower

Igår eftermiddag blev jag överraskad med en babyshower av bästaste vännerna. Hade inte alls förväntat mig det men samtidigt för en sekund tänkt att om, då blir det nog just då eftersom A och S skulle komma förbi och fika. Tyvärr blev S sjuk men vi var ändå sju pers som hade jättekul. Tack snälla ni <3


Efteråt stannade Anna kvar och kollade på melon som nog måste ha varit den sämsta deltävlingen hittills? Våra grabbar var ute och drack öl och spelade biljard så när hon ändå var här och vi annars skulle sitta ensamma båda två passade det ju ypperligt att hon stannade. 

Gravid vecka 37

Här har ni ett trött preggo som i alla fall försökt fakea någon slags energi genom att ta på sig andra kläder än pyjamas. Jag måste ju i alla fall ha något någorlunda vettigt på mig om jag ska till mataffären och köpa apelsiner sen. Om jag inte skrivit det här tidigare så äter jag mängder av apelsiner just nu. Hade det inte varit en så jobbig frukt (är ju inte bara att plocka upp en och äta) hade jag nog kunnat leva på apelsiner just nu. 

Men det var tröttheten jag hade tänkt skriva om. Att sova ordentligt har inte funkat på flera veckor men som att det inte vore nog med att vakna av kissnödighet eller att inte kunna vända sig i sängen så vaknar jag nu även av att jag har fruktansvärt ont i höfterna. Funderar på om det kan hjälpa med en lite hårdare säng så i natt kanske jag tar Simons halva av sängen istället. Jag har nämligen nån mediumhårdhet på min madrass medan han har en hård. Normalt sett helt perfekt men jag väger ju ”lite” mer nu så jag kanske behöver hans madrass. Han får helt enkelt flytta sig… Mvh världens snällaste fru.