Eskil 3 månader


Igår blev den här lilla filuren tre månader. Att vara mamma till honom har verkligen blivit så mycket lättare de senaste veckorna. Dels lär vi ju känna varandra bättre och bättre men det finns en del annat som definitivt hjälper till.

  1. Han har inte alls lika ont i magen längre vilket såklart innebär en betydligt gladare bebis (en skvätt rapsolja i två av flaskorna per dag har verkligen varit galet bra för oss!)
  2. Han sover oftast från ca 21.00 oavbrutet till ca 05.00 innan han vill ha mat. Sen ligger han i sin säng och sprallar en liten stund innan han somnar om till 8-9. Det ger mig minst sex timmar sammanhängande sömn (beroende på när jag går och lägger mig) och på morgonen en till liten tupplur innan jag kliver upp och äter frukost i hyfsat lugn och ro
  3. Han har börjat le och prata en hel massa. Det spelar faktiskt ingen roll hur trött eller på dåligt humör man är, när han ler och gör sina små ljud glömmer man på riktigt allt annat för en stund

På förmiddagarna brukar han vilja sova sin tupplur i min famn men i övrigt trivs han jättebra i sin säng, i nestet, i bilen, i vagnen, i babygymmet och i babysittern. Han har börjat ta tag i saker och precis allt ska in i munnen. Favoriten är en blå boll som är ungefär lika stor som halva hans huvud och alltså inte får plats ens lite i hans mun. Men han kan sitta i 10-15 minuter och oavbrutet försöka äta upp den. 

Han har även börjat intressera sig för sin spegelbild och försöker nästan dyka in i hallspegeln när vi står där och tittar. Något han absolut inte gillar är att ligga på mage men vi tänker att vi ska köpa en spegel och ställa framför honom så kanske vi kan lura honom att träna nacken i mer än en halv minut åt gången. 

12 dagar

Eskil har nu hunnit bli tolv dagar gammal. Av dem har vi hunnit spendera de fyra första på BB och resterande här hemma. Det fanns så mycket fantastisk personal på BB, jag tänker fortfarande på vissa av dem varje dag. Barnmorskan som var helt fantastisk på alla sätt och vis, undersköterskan som alltid såg till att svara på frågor på ett sånt sätt att vi aldrig skulle få motstridig information och inte minst undersköterskan som jobbat där i hur många år som helst och var någon slags amningsguru. Åh va hon var bra på alla sätt och vis! Önskar att alla osäkra förstagångsmammor skulle få en stund med henne! Sen fanns det visserligen två knäppisar där också, tex hon som påpekade att mitt intag av mycket apelsiner under graviditeten var anledningen till att Eskil var så stor. 



Här hemma flyter det väl på rätt ok ändå. Eskil har det bra i alla fall! Hans föräldrar är dock rätt trötta och jag gråter fortfarande precis varenda dag. Försöker tänka att det går bra och det gör det nog med tanke på att han äter, sover, gör i byxan och oftast är rätt nöjd men samtidigt känner jag mig som världens sämsta mamma. Lite grann kan jag skylla på snittet som fortfarande gör att jag inte riktigt orkar med allt och att han ibland får skrika lite extra länge då jag helt enkelt är långsam men det är absolut inte lätt. Jag gråter när han skriker, jag gråter när jag ammar, jag gråter när jag tänker på förlossningen och jag gråter ibland bara av trötthet. Det är tur Simon är världens bästa pappa!