Mors dag

Idag är det alltså mors dag igen, min första, och jag vet inte riktigt vad jag känner för den här dagen. Dels har vi aldrig firat vare sig mors eller fars dag under min uppväxt men framför allt har den här dagen varit en jobbig dag för mig de senaste åren i och med barnlösheten. Det blir så hysteriskt på något sätt, framför allt i sociala medier, också sitter man där och åter igen blir påmind om vad man inte har. Så trots att jag i år har min älskade lilla Eskil och får äran att kalla mig mamma så känner jag mig inte alls redo att bli firad, åtminstone inte i år men kanske inte sen heller. Jag klarar mig bra utan den här dagen. Då känner jag mer för ofrivilligt barnlösas dag som var igår. Tyvärr hann jag inte blogga något igår men uppmärksammade det i alla fall på instagram. 

blogstats trackingpixel

Hipp hipp hurra!

Norges nationaldag är här och dagen till ära fyller jag 31 år. Förutom förra året, när jag fyllde 30 och fick en privatkonsert på festen, känns det bara mer och mer meningslöst att fylla år. Lite som att ”jahopp, då har det gått ett år till”.

Dagen till ära har Eskil tagit en lång tupplur efter lunch så jag har hunnit fixa iordning huset till någorlunda representabelt tillstånd inför kvällens födelsedagsfika. Finns helt klart mer saker jag kan fixa men nu ser det ok ut och eftersom han sover ska jag slappa/sova nu (och därmed bastu!).

blogstats trackingpixel

Jag kunde inte hålla mig…

…så den 30 september bär det av till Nottingham där jag och Lisa ska se Shane Filans Love always tour. 


Jag har ju sett varenda turné Shane gjort, både som soloartist och i Westlife, och det är ju alltid så grymt jäkla bra. Jag kan helt enkelt inte missa det! Det är dock samma arrangörer som sist och så länge de är inblandade köper jag inget meet & greet. Var så mycket av deras dumma regler (som ändrades senare under turnén men det hjälpte ju inte mig) som förstörde upplevelsen så det gör jag inte om. Dessutom har jag väl inte riktigt råd när jag lever på föräldrapenning. Men en helg i Nottingham och en konsert ska jag ändå lyckas skrapa ihop till så får Eskil spendera den helgen med sin far <3

blogstats trackingpixel

En torsdag

Sitter just nu med en sovande Eskil i knät och kollar på Real housewifes of new york (eller vad det nu heter). Inte direkt mitt favoritprogram men jag når inte fjärrkontrollen och vill inte råka väcka lilleman. Snart måste jag väl lyfta honom till nestet om jag ska kunna gå och värma lunch men förhoppningsvis har han ju somnat lite djupare tills dess. Dessutom är det ju faktiskt riktigt mysigt med sovande bebis i famnen när man inte känner att det är något annat man borde fixa med just då. 


Igår var vi på bvc för tvåmånaderskontroll och rotavaccin. Lillkillen väger nu 6340g och är 61cm lång… och hade jätteont i magen och skrek hela eftermiddagen/kvällen igår så han har väl lite sömn att ta igen nu. Jag var förresten till vårdcentralen imorse för att kolla upp om jag kan sluta med levaxin, håll en tumme! Och om en dryg timme ska vi på promenaddejt med en granne och hennes son som bara är någon vecka äldre än Eskil. Jättekul för mig att få träffa en annan vuxen såhär när man mest bara är hemma om dagarna och om småkillarna blir vänner sen vore det ju toppen med tanke på att vi bara har en liten gräsmatta mellan våra hus. 

blogstats trackingpixel

Äntligen helg

Visserligen är jag ju hemma varje dag men det är ändå något speciellt med helg. Framför allt för att Simon är hemma såklart men helg är ändå helg. Den här helgen är han verkligen hemma också och vi har inget större inplanerat. Det ska verkligen bli underbart att bara få umgås lilla familjen, framför allt efter en tuff vecka då lilleman inte varit på sitt bästa humör (det verkar dessutom ha vänt nu).


I onsdags hade jag förresten lite egentid på kvällen. Vad jag gjorde? Storhandlade mat och det var sååå skönt. Grät hela vägen hem för att jag saknade Eskil så mycket men medan jag var där var det så bra och välbehövligt på flera olika sätt. 

blogstats trackingpixel

Vi överlevde

Pappan i huset är hemma!! Han har varit på jobbresa i Polen sen i lördagsmorse vilket inneburit att jag och Eskil har fått klara oss (någorlunda) själva. Lillherrn har mestadels varit på riktigt dåligt humör och har sovit sämre på nätterna än han gjort på länge. Väldigt vältajmat om ni frågar mig och jag har verkligen kännt mig som världens sämsta mamma. Simon har istället valt att se det som att jag är världens supermamma som klarat av helgen trots att den varit som den varit. Han är snäll han. 

Men helt själva har vi som sagt inte varit. Anna har hälsat på en stund, Martina och Olof likaså (och de lagade och bjöd till och med på middag, sån lyx!!) och sist men inte minst har min underbara lillasyster varit här från söndag förmiddag, över natten och är fortfarande här. Verkligen guld värt med den avlastningen hon gett! <3

blogstats trackingpixel

Våra dagar

Nu var det visst ett tag sedan jag skrev något här men på instagram har det i alla fall dykt upp lite bilder och en film så håll koll där! Heter annamopp. 

Våra dagar ser mer eller mindre likadana ut just nu. Eskil äter och sover och bjuder däremellan på små leenden. Jag försöker få honom att sova i sitt neste så att jag kan göra något annat, typ äta eller sova, men oftast somnar han hellre i min famn. Då är det tur att jag har både TVn och mobilen för hur mysigt det än är så blir jag ju lätt uttråkad. Så det blir mycket instagram och Facebook och nu senast en hel del googlande av nappflaskor. Tydligen kan det också vara kul. 


När vi inte befunnit oss i soffan har vi bland annat hälsat på min farmor, firat min lillasysters födelsedag, varit på överrasknings-30årsfest, sällskapat med min lillebror och igår hade jag för första gången någonsin migrän. Det sistnämnda inte det minsta roligt. 

blogstats trackingpixel

En månad

Eskil är nu en månad gammal. Tänk så fort det gått ändå, det var ju nyss han föddes?! Det känns verkligen som att han föddes igår samtidigt som det känns som att han alltid funnits här. En så självklar del i vår lilla familj <3

Så vad har egentligen hänt under den här månaden? Han har gått från att mest bara sova och äta till att vara mer vaken och med. Han gillar när mamma sjunger ”en elefant balanserade…” och andra barnsånger och när pappa dansar med honom till partymusik. Han sover bäst på sin mamma och tycker att blåbärstepåsar luktar alldeles förskräckligt. Att bada är ingen höjdare men att ligga och mysa i handduken efteråt kan vara rätt ok. Ljudet av vatten i kranen är dock en jättebra grej som lugnar. Vi har övergått från att amma och tilläggsmata till att endast ge ersättning och vår stora kille äter (enligt förpackningen) ungefär som om han vore en månad äldre men så är han ju nu 58,5cm lång och väger 5285g. Kläder i storlek 56 börjar dessutom bli lite i det minsta laget. 

blogstats trackingpixel

Snart långhelg

Nu är det bara timmar kvar innan Simon har långhelg och vi här hemma har klarat av de första vardagarna med bara vi i huset. Eskil har under sina första veckor varit världens snällaste bebis men lagom till att Simon började jobba började skrikkalaset. Dels verkar stackarn ha ont i magen och dels funderar vi på om han är lite tidigt inne i det första utvecklingssprånget (eller vad det nu heter på svenska) (det arga molnet på bilden). Allt stämmer verkligen! Han skriker utan anledning, han vill vara nära mycket mer, han vill (åtminstone oftast) endast sova på mig och vill äta oftare. Jag hoppas i alla fall att det är så och att det inte kommer bli värre om någon dag för jag är verkligen helt slut!


Jag är i alla fall stolt över att vi trots allt detta kom i tid till bvc igår. Det kändes verkligen som en bedrift! Och idag ska vi få sällskap av Jossi en stund. Men måste avrunda… herrn verkar vakna…

blogstats trackingpixel

Imorgon börjar vi 

För fyra veckor sedan, tre dagar innan bf, hade vi fått veta att bebisen i magen växtspurtat och fått en tid inbokad hos specialmödravården dagen efter för att bestämma hur länge det var ok för honom att stanna inne i magen. Det besöket gick vi aldrig på i och med att värkarna startade under natten och vi dagen efter tillslut äntligen blev föräldrar. Det innebär ju också att Eskil imorgon funnits hos oss i hela fyra veckor och att Simons tio pappadagar plus två veckors semester är slut. Dags för honom att återgå till jobbet och dags för mig och Eskil att vara ensamma hemma om dagarna. Efter de tio dagarna hade det aldrig gått så jag är så glad att Simon ville och kunde ta semester också för nu känns det ändå ok. Självklart hade vi gärna haft honom hemma längre och lite läskigt känns det minsann men jag mår i alla fall tillräckligt bra både fysiskt och psykiskt för att kunna ta hand om Eskil själv under dagarna. Ni får gärna hålla en tumme för oss men det ska nog gå bra! 

blogstats trackingpixel