Ben Montague, 3 december 2016, Sneaky Petes Edinburgh 

Samma dag som jag plussade med Eskil köpte jag en konsertbiljett till Ben Montague i Edinburgh, den sista konsertresan på ett tag. Eftersom biljettpriserna och även VIP-priserna för att se Ben är så pass låga köpte jag såklart även VIP. 

Det första som hände var när Ben öppnade dörren för att släppa in oss på VIPen. Tog typ en sekund innan han såg min gravidmage och sprang fram mot magen samtidigt som han sa ”look at you!!”. Så rolig reaktion! Väl där inne sjöng han Runaway, Haunted samt We start over som han gjorde tillsammans med förbandet Charlie Grant (grymt bra förband för övrigt!!). Sen blev det lite prat, autografskrivande och foton. Ben tyckte för övrigt att vi skulle döpa Eskil till Ben haha


Konserten var såklart bra, det var ju Ben, men tyvärr måste jag nog säga att det var den sämsta konserten jag sett med honom. Dels var den lite väl kort för min smak och dels la Ben för mycket fokus på något partygäng som jag tror inte visste vem han var utan bara ville supa och höra honom spela covers. Blev bara två covers och efter dem sa han i och för sig ifrån och spelade Haunted för oss som faktiskt var där för att höra hans musik. 





(Min kamera har gått sönder så det blev ett gäng mobilbilder)

Blev en liten pratstund både med Ben och Charlie efter konserten och när de flesta hade gått bjöd Ben på en extra låt – My father said.


Det här vill man ju inte missa

Vaknade i natt av att min hals gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle göra av mig själv. Beslutade där och då att inte åka till jobbet och även om jag haft korta perioder under dagen då jag mått helt ok har jag även varit så slut att det känts ansträngande att ligga blixt stilla i soffan med ögonen stängda. Dock håller de ju fortfarande på att renovera vårt badrum så för att få någon ro har den där soffan varit den hemma hos mina föräldrar. Så glad att de bor så pass nära men så opraktiskt att bli sjuk just nu. 

En riktigt bra nyhet under dagen var i alla fall när Robbie Williams släppte sina turnédatum. Den 29e juli kommer han till Stockholm och planen är väl kort och gott att Simon och Eskil får ha killkväll den kvällen (vilket gjorde mig både tårögd och avundsjuk tills jag insåg att de ju inte ens kan ha killkväll om jag är hemma). Så biljetter ska inhandlas, vet inte vem jag ska gå med än, så hoppas vi att det funkar när det väl är dags. 

Mr Williams

Det här med att Robbie Williams kommer till Stockholm nästa vecka. Förstår ni hur mycket jag verkligen vill gå? Är ju inte alls säkert att jag kommer kunna gå på hans kommande turné (beror såklart på när och var men jag har inte direkt några högre förhoppningar) så det här kanske är min enda chans att få se honom live på länge. 

Ronan Keating, 24 september 2016, O2 Apollo Manchester 

Jag visste självklart att Ronan Keating var bra live, men eftersom det är ett antal år sedan jag såg honom live hade jag glömt bort fullt hur bra han faktiskt är. Eller så har han blivit så mycket bättre sen sist!



Redan från första stund var det helt fantastiskt. Han sjöng både gamla självklara låtar, som till exempel When you say nothing at all och Life is a rollercoaster, och en massa nya låtar. Ibland med sin gitarr och ibland utan. Dessutom slängde han in några otippade låtar som My one thing that’s real och en av mina favoriter under kvällen som han, efter att han bett förbandet Metaxas att komma ut på scenen och sjunga med honom, introducerade som en helt ny låt som de skrivit tillsammans för bara minuter sedan. Sen börjar de spela Baby can I hold you, en låt som Boyzone gjorde en cover på redan 1997 och som först gjordes av Tracy Chapman 1988… Underbart kul!


Efter konserten var vi rörande överens om att det var en fantastisk konsert som fick fem av fem i betyg! Samtidigt kände jag att det ändå fanns något minimalt som fattades (här är vi kräsna haha!) och kom tillslut fram till att det nog bara är så att Ronan gör sig bättre på större arenor. 


Med sina två döttrar + kompis 


Beyonce, 26 juli 2016, Friends arena

Jag har läst så många ord om hur fantastisk Beyonce var, hur fantastisk hennes konsert på Friends i tisdags var. Jag håller inte alls med. Det var en helt ok konsert men absolut inte mer än så. Nu har jag sett henne och jag behöver inte göra om det. Ungefär så. Lite får jag såklart skylla mig själv som inte pluggat på så att jag kunde alla låtar i setlisten men ändå. Det var för proffsigt och för inövat vilket gjorde det opersonligt. 

Allsång på Skansen, 5 juli 2016

Jag har ju glömt att blogga om Allsång på Skansen i tisdags. Det var min sista arbetsdag innan semestern så efteråt mötte jag upp min mamma och min lillasyster i stan. Gick en stund och letade efter något bra middagsställe och hamnade tillslut på en uteservering i gamla stan där jag åt en vegetarisk grilltallrik. Jättegott förutom bristen på sås. 


Sen tog vi båten över till Djurgården och tog en varsin glass inne på Skansen innan vi ställde oss vid scenen. Oscar Zia, Marlena Ernman, Lisa Nilsson och Daniel Adams Ray (hur lik Åke i Bert är han inte för övrigt?!) var där men roligast var nog ändå allsångerna. Det är något visst med att sjunga i stor grupp. 

Helt rätt beslut

En fördel med att ha en blogg är att man kan skriva av sig när man behöver. Jag tog igår ett beslut jag faktiskt är lite förvånad över men även helt nöjd med. Jag beslutade att inte åka till England och se en av mina absoluta (just nu kanske till och med den allra bästa) favoritartister. Det fanns tre anledningar till detta varav punkt tre är det jag behövde skriva av mig angående. 

  1. Jag är inte gjord av pengar och lägger hellre de slantarna på min och Simons sommarsemester. 
  2. Jag fick inget resesällskap. 
  3. Jag anade att biljettköpet bara skulle göra mig sur. 

Promotorn för turnén, Liz Hobbs Group, är ett företag jag har exakt noll respekt eller förtroende för. När jag sist skulle köpa biljetter till den här artistens turné blev det ett totalt magplask. Kortfattat fick vi de bästa platserna på hela arenan men kunde inte betala för dem då ovan nämnda företag aktivt meddelat biljettförsäljaren att det inte skulle vara öppet för internationella kunder. De ville ge fans från Storbritannien/Irland förtur och öppnade inte upp åt oss förrän långt senare när kritiken bokstavligen strömmat in. När artisten inte turnerar utanför Storbritannien/Irland har vi inget annat val än att åka dit om vi vill se honom och jag kan för allt i världen inte förstå varför vi inte ska ha samma möjligheter att köpa en konsertbiljett som fansen som bor i ”rätt” land. Samma företag förstörde även vår M&G genom att sätta upp helt orimliga regler. Där och då beslutade jag mig att aldrig mer betala för en M&G med den artisten. Helt på grund av att han har fel företag runt sig. 

Så vad hände då vid biljettsläppet igår? Jo, exakt samma skit som sist. Jag är så glad att jag beslutade mig för att inte gå, annars kan jag garantera att det här inlägget hade haft en betydligt argare ton. Istället sitter jag här och är lite lagom arg å de tyska, holländska och danska fansens vägnar. De som ville men inte kunde köpa biljetter. 

Hur det borde sett ut från promotorns vägnar? Alldeles precis så här (egentligen HELT orelaterat men heja personen som twittrade det här!!)

Redogörelse av en riktigt bra dag

Det är inte ofta Eurovision är i stan och det händer ännu mer sällan att Nicky Byrne tävlar för Irland. Därför passade jag på att vara ledig från jobbet idag och imorgon. Ett riktigt bra beslut som ledde till en del fangirlande…

Igårkväll åkte jag till Globen för att se Nicky på Juryshowen (genrep). Satt en rätt bra bit bak men råkade hamna precis framför ett irländskt gäng, inklusive Nickys lillebror Adam, som skrek lika mycket som jag när det var Nickys tur!


Imorse begav jag mig in till stan och Nickys hotell. Hann inte sitta där i mer än kanske en kvart innan Nicky och hela hans familj kom. Vi sa hej lite snabbt men han skulle komma tillbaka om två minuter (blev 45) så vi kunde ta kort och så sen. 

Så efter 45 minuter kom han tillbaka, gick rakt mot oss och tackade för att vi hade väntat. Han frågade om vi skulle till Globen ikväll, vi tog lite kort och jag bad om autografer till två vänner (fick bokstavera Malin först men sen fick han en snilleblixt och sa ”Oh, Malin!”). Fick även hålla i hans kaffe medan han signerade haha!


Gick iväg och åt lunch och satte oss sen i sofforna på hotellet igen. 50 minuter senare, på utsatt tid, blev han upphämtad för att åka till Globen. Kunde inte låta bli att be om ett till kort och såklart önska honom lycka till ikväll. 


Vidare till Globen där vi såg nästa genrep. Denna gång med ståplatser precis vid catwalkens slut. Nicky var grymt bra och jag är helt överlycklig över att ha sett honom live även om det bara var för en låt. Han kände dessutom igen oss (oerhört märkligt eller hur…) och vi fick en varsin high five innan han gick av scenen.


Nu ska jag åka hem, slå mig ner framför TVn, vara asnervös och hålla alla tummar jag har att de länder som får rösta ikväll röstar vidare Nicky till finalen. 

Adele, 29 april 2016, Tele2 Arena

Adele är ju bara helt fantastisk!

I fredags var jag A och lillasyster på Tele2 och såg Adele. Vi kom dit en stund innan det började och spenderade gissningsvis en halvtimme i den gigantiska kön där utanför. Lyckligtvis hann vi in, med lite marginal, innan konserten började och vilken konsert det var! Hon var rolig, hon sjöng så fantastiskt som jag tror bara hon kan göra (kan inte ens räkna hur många gånger jag fick ståpäls) och det gjorde absolut ingenting att vi satt typ längst bak. Adele var nog inte högre än någon centimeter där vi satt men det var en sån konsert där man var där för att lyssna snarare än att se och ville man ändå se så fanns det såklart storbildsskärmar. Det var bara rakt igenom helt fantastiskt!

P1010534P1010545 P1010559P1010562P1010564

Setlist Adam Lambert

Om 19 dagar kommer Adam Lambert och hans Original High Tour till Stockholm. Självklart ska jag dit men i ärlighetens namn finns det en hel del av hans låtar jag inte riktigt kan. Det ska jag dock råda bot på nu de närmsta 19 dagarna genom att om och om igen lyssna på just de låtarna som är med i setlisten. Jag vill ju kunna sjunga med i precis allt när jag står där på Fryshusets lilla golv. Så minus en låt som jag faktiskt inte hittar (?!) så kommer här setlisten. Feel free to lyssna du med så visar vi Adam vilka fans han har här i Sverige!

adam