Våra dagar

Nu var det visst ett tag sedan jag skrev något här men på instagram har det i alla fall dykt upp lite bilder och en film så håll koll där! Heter annamopp. 

Våra dagar ser mer eller mindre likadana ut just nu. Eskil äter och sover och bjuder däremellan på små leenden. Jag försöker få honom att sova i sitt neste så att jag kan göra något annat, typ äta eller sova, men oftast somnar han hellre i min famn. Då är det tur att jag har både TVn och mobilen för hur mysigt det än är så blir jag ju lätt uttråkad. Så det blir mycket instagram och Facebook och nu senast en hel del googlande av nappflaskor. Tydligen kan det också vara kul. 


När vi inte befunnit oss i soffan har vi bland annat hälsat på min farmor, firat min lillasysters födelsedag, varit på överrasknings-30årsfest, sällskapat med min lillebror och igår hade jag för första gången någonsin migrän. Det sistnämnda inte det minsta roligt. 

blogstats trackingpixel

En månad

Eskil är nu en månad gammal. Tänk så fort det gått ändå, det var ju nyss han föddes?! Det känns verkligen som att han föddes igår samtidigt som det känns som att han alltid funnits här. En så självklar del i vår lilla familj <3

Så vad har egentligen hänt under den här månaden? Han har gått från att mest bara sova och äta till att vara mer vaken och med. Han gillar när mamma sjunger ”en elefant balanserade…” och andra barnsånger och när pappa dansar med honom till partymusik. Han sover bäst på sin mamma och tycker att blåbärstepåsar luktar alldeles förskräckligt. Att bada är ingen höjdare men att ligga och mysa i handduken efteråt kan vara rätt ok. Ljudet av vatten i kranen är dock en jättebra grej som lugnar. Vi har övergått från att amma och tilläggsmata till att endast ge ersättning och vår stora kille äter (enligt förpackningen) ungefär som om han vore en månad äldre men så är han ju nu 58,5cm lång och väger 5285g. Kläder i storlek 56 börjar dessutom bli lite i det minsta laget. 

blogstats trackingpixel

Snart långhelg

Nu är det bara timmar kvar innan Simon har långhelg och vi här hemma har klarat av de första vardagarna med bara vi i huset. Eskil har under sina första veckor varit världens snällaste bebis men lagom till att Simon började jobba började skrikkalaset. Dels verkar stackarn ha ont i magen och dels funderar vi på om han är lite tidigt inne i det första utvecklingssprånget (eller vad det nu heter på svenska) (det arga molnet på bilden). Allt stämmer verkligen! Han skriker utan anledning, han vill vara nära mycket mer, han vill (åtminstone oftast) endast sova på mig och vill äta oftare. Jag hoppas i alla fall att det är så och att det inte kommer bli värre om någon dag för jag är verkligen helt slut!


Jag är i alla fall stolt över att vi trots allt detta kom i tid till bvc igår. Det kändes verkligen som en bedrift! Och idag ska vi få sällskap av Jossi en stund. Men måste avrunda… herrn verkar vakna…

blogstats trackingpixel

Imorgon börjar vi 

För fyra veckor sedan, tre dagar innan bf, hade vi fått veta att bebisen i magen växtspurtat och fått en tid inbokad hos specialmödravården dagen efter för att bestämma hur länge det var ok för honom att stanna inne i magen. Det besöket gick vi aldrig på i och med att värkarna startade under natten och vi dagen efter tillslut äntligen blev föräldrar. Det innebär ju också att Eskil imorgon funnits hos oss i hela fyra veckor och att Simons tio pappadagar plus två veckors semester är slut. Dags för honom att återgå till jobbet och dags för mig och Eskil att vara ensamma hemma om dagarna. Efter de tio dagarna hade det aldrig gått så jag är så glad att Simon ville och kunde ta semester också för nu känns det ändå ok. Självklart hade vi gärna haft honom hemma längre och lite läskigt känns det minsann men jag mår i alla fall tillräckligt bra både fysiskt och psykiskt för att kunna ta hand om Eskil själv under dagarna. Ni får gärna hålla en tumme för oss men det ska nog gå bra! 

blogstats trackingpixel

I vår bubbla

Vi har verkligen levt i vår lilla bebisbubbla de senaste veckorna, och det är väl så det ska vara. Jag har verkligen noll koll på vad som hänt i Sverige och världen sen Eskil föddes men igår när vi fick höra om lastbilen på Drottninggatan gick det ju inte att undgå längre. Så hemskt och jag kan säga att jag pussade lite extra på min lilla kille igår kväll. Så glad att han inte förstår än och bara är nöjd så länge han är mätt och får mysa med sina föräldrar <3


Den här helgen ska vi få besök av både min faster och min moster. När Eskil var nykläckt ville jag helst bara vara vi tre i familjen men nu tycker jag det är så kul när folk vill komma och hälsa på, även om jag sitter här oduschad i en nerspydd fleecetröja och trasiga gravidleggings, speciellt om de har med sig mat eller fika. Finns få saker jag uppskattar så mycket som mat och fika just nu. 

blogstats trackingpixel

Vi övar

Nu var det visst ett tag sedan jag skrev här. Eskil har nu hunnit bli tre veckor och Simon har bara en vecka kvar hemma innan han ska tillbaka till jobbet. Har jag sagt hur otroligt glad jag är att han tog två veckors semester utöver de tio pappadagarna? Att han skulle ha gått tillbaka till jobbet för en vecka sedan hade verkligen inte gått men nu börjar vi nog känna oss i alla fall lite mer varma i kläderna. Bland annat har vi övat på lite saker och har en lista på annat vi ska öva på under den här veckan. 


Övat på:

  • Jag har varit hemifrån utan Simon och Eskil (ok, det kanske inte är relevant inför att Simon ska jobba igen men ändå… en upplevelse var det i alla fall och jag saknade Eskil ungefär samma sekund jag stängde ytterdörren och lämnade huset)
  • Jag har lagat mat medan jag varit ensam hemma med Eskil (kokade makaroner och stekte färdiga schnitzlar så det var verkligen ingen lyxmåltid, dessutom var det jättestressigt även om Eskil sov genom hela tiden men nu vet jag i alla fall att jag kommer överleva framtida luncher)

Ska öva på:

  • Ta en barnvagnspromenad utan Simon
  • Åka pendeltåg
  • Eventuellt åka buss
  • Få i Eskil i bärselen på egen hand
blogstats trackingpixel

Inte så lätt

Den här mamman har mått bättre i sitt liv. Jag vet på riktigt inte hur jag skulle klara det här om inte Simon också var hemma om dagarna. Jag har ju längtat så länge efter det här, efter ett barn, så blir det så här. Även om jag är så otroligt glad för vår lilla Eskil är det så sjukt jäkla jobbigt. Det är nog ingen tillräcklig lösning men jag önskar att jag åtminstone hade lite aptit, tänker att jag skulle orka lite mer då. 

Idag har vi i alla fall varit på BVC för första gången (hon har dock varit hem till oss en gång också) och vägt lillfiluren som nu efter två veckor och en dag väger 40g mer än sin födelsevikt. Vi har även tagit två steg mot att få en gladare mamma. Det ena har jag och Simon beslutat för några dagar sen men nu fått lite tips på hur vi bäst gör det och det är att jag nu ska trappa ner och sen helt sluta amma. Jag mår helt enkelt så dåligt av det att det inte är värt det. Eskil har ju ätit ersättning parallellt sen BB så han är ju van vid det. Det känns helt enkelt som helt rätt beslut för oss (kanske framför allt mig) och jag är så glad att vi får stöttning och hjälp i det här från BVC och inte någon som ska påpeka hur mycket bättre det är med amning. 

Det andra som förhoppningsvis ska hjälpa till att få en gladare mamma är att jag ska få hjälp att hitta en lämplig (nån på BVC? Fattade inte riktigt) kurator att prata med. Fyra år av barnlöshet, IVF-behandlingar, en jobbig förlossning och allt nytt som är nu har nog blivit lite för mycket för mig. Håll gärna en tumme att det hjälper!

blogstats trackingpixel

En bra dag och en värdelös natt

Gårdagen kändes så fantastiskt bra och som att jag faktiskt skulle kunna klara av det här med föräldraskapet. Framför allt grät jag så mycket mindre (mest för att jag faktiskt ser ett slut på amningen som jag verkligen tycker är SÅ jobbig) men även för att Eskil var på bra humör och det var vår ute. 


Eskil fick bada för första gången vilket inte alls var någon höjdare. Att efteråt bli invirad i en mjuk handduk var däremot toppen, där hade han nog kunnat ligga och mysa hur länge som helst. 


Natten som följde var dock ingen höjdare. Ingen i familjen har fått sova och jag har burit runt på Eskil så pass mycket att jag börjat få ondare vid snittet igen (så jäkla klantigt men det är lätt att vara efterklok…). Idag får bli en väldigt lugn dag istället. Jag tänker inte flytta mig från soffan för mer än mat och blöjbyten. Håll gärna en tumme för en bättre natt i natt!

blogstats trackingpixel

12 dagar

Eskil har nu hunnit bli tolv dagar gammal. Av dem har vi hunnit spendera de fyra första på BB och resterande här hemma. Det fanns så mycket fantastisk personal på BB, jag tänker fortfarande på vissa av dem varje dag. Barnmorskan som var helt fantastisk på alla sätt och vis, undersköterskan som alltid såg till att svara på frågor på ett sånt sätt att vi aldrig skulle få motstridig information och inte minst undersköterskan som jobbat där i hur många år som helst och var någon slags amningsguru. Åh va hon var bra på alla sätt och vis! Önskar att alla osäkra förstagångsmammor skulle få en stund med henne! Sen fanns det visserligen två knäppisar där också, tex hon som påpekade att mitt intag av mycket apelsiner under graviditeten var anledningen till att Eskil var så stor. 



Här hemma flyter det väl på rätt ok ändå. Eskil har det bra i alla fall! Hans föräldrar är dock rätt trötta och jag gråter fortfarande precis varenda dag. Försöker tänka att det går bra och det gör det nog med tanke på att han äter, sover, gör i byxan och oftast är rätt nöjd men samtidigt känner jag mig som världens sämsta mamma. Lite grann kan jag skylla på snittet som fortfarande gör att jag inte riktigt orkar med allt och att han ibland får skrika lite extra länge då jag helt enkelt är långsam men det är absolut inte lätt. Jag gråter när han skriker, jag gråter när jag ammar, jag gråter när jag tänker på förlossningen och jag gråter ibland bara av trötthet. Det är tur Simon är världens bästa pappa!

blogstats trackingpixel