Bästa födelsedagspresenten någonsin

Igår hade jag min 30-årsfest. Jag hade inte riktigt haft ork att planera mer än vilket snacks som skulle finnas och vilka jag ville bjuda men det fanns andra som hade andra (överrasknings-)planer. Men vi tar det från början. 

Första gästerna dök upp en timme för tidigt (dvs när de hade fått för sig att festen skulle börja). 40 minuter senare drullade nästa person in och sen när min mamma kom förbi med en brödkorg jag skulle låna ställde jag mig i köket och började skära upp bröd. Mitt i allt kom min lillebror och gav mig en stor kram och sen vet jag inte riktigt vad som hände men helt plötsligt stod en av mina favoritartister, Ben Montague, där i dörröppningen! Gissa om jag blev chockad?!! Visserligen hade jag önskat mig i födelsedagspresent att han skulle komma och spela på festen men jag trodde inte för en sekund att det faktiskt skulle ske. 

Så helt plötsligt hade vi en ungefär en timme lång konsert ute på verandan. Helt fantastiskt! Jag fick önska massa låtar men var fortfarande helt chockad så jag kunde knappt komma på vad hans låtar heter. Exakt alla önskningar vart helt enkelt den första låt jag kunde komma på och tillsammans med låtarna han valde och en önskning från Simon blev det We start over, Runaway, The truth, Rainy day, Love like stars, Haunted, Sleeping, All night long (cover men vet inte vem som gör originalet), något försök på en John Lennon-sång, Let it be (Beatles cover, inklusive en egenpåhittad vers om att jag fyllde år), Back into paradise och Sweet Amelia. Eventuellt har jag missat någon låt. 


Jag kunde verkligen inte ha fått en bättre födelsedagspresent så jättetack till Simon, mamma, pappa, lillasyster och lillebror (och Ben såklart)!!! <3 Verkade dessutom som att jag inte var ensam om att gilla hans musik så han har helt klart fler svenska fans nu. 


Efter att Ben åkt fortsatte festen med tårta, paketöppning och en massa skratt i många timmar. Är så glad att alla ville komma och att jag fick ha alla mina hos mig. Tack så jättemycket för en underbar 30-årsfest jag sent kommer glömma <3

blogstats trackingpixel

Födelsedagsveckan

Efter två kortveckor (hade semester två dagar förra veckan) har jag den här veckan jobbat en hel lång alldeles normal vecka. Det kändes faktiskt lite ovant men åh så skönt det var när det var dags att åka hem i eftermiddags. 


Den här veckan är annars, precis som alla andra år, mer eller mindre fullspäckad och har hittills innehållit:

  • Fyra omgångar tårtätande (kommer bli minst två till innan veckan är slut)
  • Tre födelsedagar (varav två jämna), men hittills bara ett firande (nästa blir imorgon)
  • En storhandling på systemet
  • En storhandling på Ica
  • En storstädning av huset
  • En 12000 steg lång promenad 
  • En helikopterjakt (jag och lillkusin jagade helikoptern, inte tvärt om)
  • Ett överraskningsbesök från lillasyster
  • Ett konstaterande från lillkusin att jag inte borde bli fotbollsmålvakt
  • En pappa som blev ännu gladare för sin 60-årspresent än vi hade räknat med
blogstats trackingpixel

En lista

Hittade en lista här som jag tänkte att jag snor!

1. Har du ett namn som bara din familj kallar dig?
Min bror och min syster brukar kalla mig för syster… eller bror. Och jag gör likadant med dem. Det är inte så noga med om man pratar med sin syster eller sin bror, det viktiga är att om den ena säger syster svarar den andra med bror och tvärtom. Kan bli lite småsnurrigt ibland.

2. Har du någon ovanlig/konstig vana?
När jag är riktigt trött, ligger i sängen och känner att jag måste sova bums brukar jag sprattla en massa med benen, då vet Simon att det är dags att gå så jag får somna i lugn och ro själv innan han också kommer och lägger sig. Vi är oerhört kärleksfulla på så vis…

3. Har du några konstiga fobier?
Inte direkt. Vissa verkar ju tycka att det är jättemärkligt att vara rädd för hundar dock.

4. Vilken sång älskar du i hemlighet och sjunger när ingen hör?
Är nog ingen hemlighet alls vad jag gillar för musik

5. Vad stör du dig på hos andra?
När de inte tänker på att det finns andra människor i närheten och typ stannar sekunden de klivit av en rulltrappa så att alla går in i dem eller stannar precis utanför dörrarna på pendeltåget så att ingen annan kan kliva av.

6. Har du några nervösa vanor/ vad gör du när du blir nervös?
Jag blir nog mest tyst. Ofta drar jag åt tofsen lite hårdare också men det gör jag då och då även om jag inte är nervös så tro inte att jag är nervös varje gång det händer 😉

7. Vilken sida av sängen sover du på?
Där det är minst chans att en eventuell yxmördare skulle attackera mig innan den attackerar någon annan i rummet

8. Vad var ditt fösta gosedjur och vad hette det?
En liten ljusbrun nalle som hette Mimmi.

9. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv?
Antagligen men inget jag själv lagt märke till

10. Vilket håll står du åt i duschen?
Utåt när jag tvättar håret, inåt när jag tvättar kroppen.

11. Vilken är din favoritmat som är ”dåligt” men du älskar att äta det iaf?
Räknas väl inte som mat men får nog ändå svara chips. Sååå gott!

blogstats trackingpixel

30-årsdagen

17 maj. Idag fyller jag 30 och det känns varken kul eller åldersnojigt jobbigt. Det bara är. Ingen skillnad alls mot att fylla 28 eller 29 och det stör mig verkligen inte det minsta att det nu är en trea längst fram. 

Däremot har jag haft en riktig skitdag idag. Jag har pressat fram falska leenden varje gång någon gratulerat mig samtidigt som jag hållit tillbaka tårarna. Jag har suttit med på ett institutionsmöte, fått en blomma och ätit tårta. Jag har kämpat för att överhuvud taget vara där och ännu mer för att orka vara bland fler människor än oss tre på expen. Det funkade fram till en kvart innan hemgång. Då brast det och tårarna kom. Jag orkade helt enkelt inte mer just då. 

Jag har sånna här skitdagar ibland. Idag tror jag det beror på att det var så tydligt att det gått ett helt år till och vi ser fortfarande inte någon tillstymmelse till graviditet. Vet ni hur långt ett år är? Har ni till exempel hört de par som berättar att de hade svårt att bli gravida, det tog x antal månader. Och jag förstår dem. I början kändes det som en evighet när det inte hade fungerat på andra försöket. Men nu har det gått ett år till. Observera även ordet till. Alltså ytterligare ett år på de tidigare ungefär tre. Vi har kämpat med detta i snart fyra år och när det brister då brister det. Det finns inte längre någon energi till att orka bry sig. So what att det råkar vara på min födelsedag. So what att jag råkar vara på jobbet och vem som helst kan se och undra varför jag gråter. Det är så det får vara just nu för precis all energi som finns kvar i den här 30-åringen måste få gå åt att fortsätta försöka. Det är det enda jag kan göra. 

blogstats trackingpixel

Eurovisionsfinal ikväll

Jag är rätt trött efter några dagar i Eurovisionbubblan. Har varit på två genrep, träffat massa trevliga Nickyfans och dessutom träffat Nicky fler gånger än jag hade hoppats på. Men det är ju inte slut än. Just nu är jag på väg till Nickys hotell för ett sista försök att träffa honom och efter det ska jag och några kompisar hänga i Eurovision village, något jag faktiskt inte hunnit med än. 

Förresten träffade jag Graham Norton igår haha! Tog mest ett kort så att jag inte skulle ha suttit där helt förgäves om jag inte skulle träffa Nicky, men även han dök upp tillslut. 


Inför finalen ikväll är jag grymt besviken att Nicky (Irland) inte tog sig dit, tycker verkligen att han (och även Norge!) förtjänade det och eftersom Sverige inte fick rösta är det helt ok att klaga!

Men självklart finns det ju andra bra låtar och mina stora favoriter ikväll är Dami Im från Australien och Amir från Frankrike. Sen hoppas jag såklart att Frans kommer högt med sin grymma låt, men han kanske inte behöver vinna? Vi kan väl vänta något år innan vi vinner igen?

blogstats trackingpixel

Redogörelse av en riktigt bra dag

Det är inte ofta Eurovision är i stan och det händer ännu mer sällan att Nicky Byrne tävlar för Irland. Därför passade jag på att vara ledig från jobbet idag och imorgon. Ett riktigt bra beslut som ledde till en del fangirlande…

Igårkväll åkte jag till Globen för att se Nicky på Juryshowen (genrep). Satt en rätt bra bit bak men råkade hamna precis framför ett irländskt gäng, inklusive Nickys lillebror Adam, som skrek lika mycket som jag när det var Nickys tur!


Imorse begav jag mig in till stan och Nickys hotell. Hann inte sitta där i mer än kanske en kvart innan Nicky och hela hans familj kom. Vi sa hej lite snabbt men han skulle komma tillbaka om två minuter (blev 45) så vi kunde ta kort och så sen. 

Så efter 45 minuter kom han tillbaka, gick rakt mot oss och tackade för att vi hade väntat. Han frågade om vi skulle till Globen ikväll, vi tog lite kort och jag bad om autografer till två vänner (fick bokstavera Malin först men sen fick han en snilleblixt och sa ”Oh, Malin!”). Fick även hålla i hans kaffe medan han signerade haha!


Gick iväg och åt lunch och satte oss sen i sofforna på hotellet igen. 50 minuter senare, på utsatt tid, blev han upphämtad för att åka till Globen. Kunde inte låta bli att be om ett till kort och såklart önska honom lycka till ikväll. 


Vidare till Globen där vi såg nästa genrep. Denna gång med ståplatser precis vid catwalkens slut. Nicky var grymt bra och jag är helt överlycklig över att ha sett honom live även om det bara var för en låt. Han kände dessutom igen oss (oerhört märkligt eller hur…) och vi fick en varsin high five innan han gick av scenen.


Nu ska jag åka hem, slå mig ner framför TVn, vara asnervös och hålla alla tummar jag har att de länder som får rösta ikväll röstar vidare Nicky till finalen. 

blogstats trackingpixel

Nicky Byrne – Sunlight

Jag antar att ingen har missat att Nicky Byrne ska tävla i Eurovision för Irland nästa vecka med sin låt Sunlight? Idag släpptes dessutom hans debutalbum med samma namn. Tänk att alla fem Westlife-medlemmar nu har släppt soloalbum, hur coolt är inte det?!

Så är Sunlight något att ha? Definitivt! Den allmänna uppfattningen verkar ju vara att Nicky, eftersom han sällan sjöng lead i Westlife, inte kan sjunga men vi som sett killarna live vet ju att så inte är fallet. Det kanske inte är på samma nivå som Shane men klart killen kan sjunga! I det stora hela tycker jag att det är ett bra album och riktigt kul att Nicky skrivit alla låtar själv. Vissa låtar är så fantastiska att jag bokstavligen satt och småskrattade och sprattlade med benen i luften för att jag inte visste var jag skulle göra av mig själv (framför allt Still The One) medan andra låtar i ärlighetens namn hade varit bra om de var med Westlife. För ja, Nicky kan sjunga men ibland efter första versen skulle det behövas att det kommer in någon fler för att liksom ge låten mer liv (Explosion och Pop Machine).

Min top 3: Still The One, Sunlight, Some Things Always Seem To Last

sunlight

blogstats trackingpixel

Så underbart

Hur underbart är inte vädret idag? 15 grader i skuggan och betydligt varmare i solen. Vi grillade hamburgare till lunch, åt ute på verandan och har sen tagit tag i sånt där man bör ta tag i ibland som husägare. Idag blev det att skura båda verandorna samt att fylla på med ny sand i springorna mellan stenplattorna. Det kanske inte låter så kul i sig men det behövdes göras och vi fick vara ute i solen. 


Nu ska jag strax börja göra i ordning mig inför kvällen. Jag och Moa ska på Josh Groban på Waterfront och har dessutom helt fantastiska platser. Ska bli sååå roligt!

Men i ärlighetens namn ser jag fram emot morgondagen nästan lika mycket när jag och Simon ska åka och köpa några träd/buskar. Äntligen ska det bli ordning på brevlåderabatten!

blogstats trackingpixel

Långhelg

Tänk om vi alltid kunde ha fyradagarshelg, va skönt det vore! Jag ser verkligen fram emot de här dagarna. Vädret ska ju vara toppen och vi ska fixa och greja utomhus. Plantera lite i rabatten, olja altanen och sånt där. Förhoppningsvis hinner vi plocka bort vårt ruttna staket också. 


Men ikväll är Simon i Uppsala och jag äter grönsaksstavar med dip till middag (?) medan jag kollar uppdateringar om vad som hänt i Eurovisionvärlden idag, självklart med fokus på Nicky Byrne. 

blogstats trackingpixel